Och jag gick upp lagom till när snön skulle komma och satte mig med en kanna te i glasverandan.
Tänkte ta frukostte med snö till.
Hoppades.
Men vågade inte riktigt tro på snö.
Efter veckor med regn.
Men sen så kommer kärleken och säger: ”Ser du den lilla snöflingan där!?!”
Nej, säger jag. Och ser ingenting.
Och sen så plötsligt. Men Jo! Titta! Där är en! Och en till, och en till!
”Det snöar!!!”
Och sen snöar hela morgonen och förmiddagen fram.
Det snöar och snöar och blir större och större flingor och det går timmar och det dricks te.
Jag flyttar runt amaryllisar.
Flyttar till brasan.
Dricker kaffe.
Och sen en stund senare.
Lite te igen.
Tea for two. Eller tea till two.
Sen bränner jag mig på tekannan och letar upp finaste grytlappen.
Och dricker mer te.
Och fylls av snö.
Och när regnet kommer, vid tre.
Så är jag ända fylld av tea till two till snow.
Så jag vågar tro på snön ändå, trots regnet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar