Min jul är en stundjul

Det regnar och stormar så mycket ibland.
Ute.
Inne.
I livet.

Och, på julafton ibland.
Stormar, så den där julkänslan blåser bort.
Blåser, så man kanske börjar jaga efter den.

Köpa några klappar till.
Kolla om det kanske ändå ska snöa, några gånger till.
Spela just den där jullåten, en gång till.

Det är då, det är bäst att sluta jaga.
Och inse att julen kommer i stunden.
I just den sekunden, du lägger ner, alla dina fåfänga försök att försöka fånga.

Nä, fånga inte dagen, eller julen.
Sätt dig ner istället.
Få en stund.
Kanske en blund.

Min jul är en stundjul.
Dagen igår, var den inte här.
Men i förrgår, i ösregnet som blötte ner hår och skor och allt.
Då kom den.

Julen kommer inifrån. När du minst anar det.
Kanske den 24.
Kanske just den där stunden den 14 december när snön föll.
Eller mitt i pepparkaksbaket.
Eller i duggregnet den 20, när du köpte julklappar till de du älskar.

Nej men du, ta det lite lugnt.
Den kommer i år igen.
I just den stunden, du slutar fånga.
Börjar öppna.
Som den där amaryllisen, som slog ut igår.