Jag snodde mig lite mer jul

”Mer jul!”
Så stod det på kärlekens lapp för någon vecka sen.
Det gick ju lite för fort.
Kom lite för mycket regn.
Det kom vardag lite för snabbt.
Så, jag bestämde mig, att vi skulle ha lite mer jul.

Så, när de andra bar ut sina granar.
Bar jag in en till.
En jag hittade i en hög. Superfin, supergrön.
En riktig supergran.

Och kvällen efter hittade jag en till.
Man kan säga att jag snodde den. Men eftersom ingen inte ville ha just den granen längre,
så såg jag mig istället som en granvälgörare.
”Kom in hit till oss, lilla gran!
Här har vi det varmt och skönt.
Här har vi fortfarande jul!”

Och så fick vi några dagar till.
Några dagar med doftande gran.
Med magiska kvällar.
Blåa skymingar och glittrande ljus.
Sprakande brasor och lyckan att hitta en pepparkaka till i burken.

Och när det blåste så där kallt, och hårt, med lite regn och snö i vinden, då var vi väldigt lyckliga att vi hade lite mer jul.
Varför ha så bråttom till något annat när man kan ha kvar det som är?
Varför ha mindre jul när man kan ha mer?

Sen hade vi kvar den ända tills vi sa hejdå Julen.
Och då grät vi en tår i ögonvrån.
Och kände oss som rysligt goda och varma vänner som gärna ses snart igen…