På vår veranda med varandra

Lagom till advent fick vi en glasveranda!
Vad konstigt att något rätt litet, som att måla om ett ganska tråkigt klinkergolv, kan ändra på ett helt rum.
Plötsligt hörde allt ihop. Matsal. Kök. Och glasveranda.
Glasveranda med ett rödvitrutigt golv.

Måndag efter advent satt vi och njöt sol och frost och rödvita rutor.
Kaffe och tända ljus och kransar.
Där ute var det minusgrader, så glashuset blev ett frosthus.
Sigge skuttade fram ur ett snår och ville leka ”Nånstans finns det en mus”.

Granen var på plats.

Och äntligen var det sådär kallt så kylan både kändes och syntes. För bakom planket ångade mitt-på-dagen-solen upp frosten så dimmorna steg.
Sigge sol-frost-njöt.

Vi med.
Vi njöt frost och sol.
Och veranda.
Med varandra.