Med ögon känsliga för mintgrönt

Vad händer där inne?
Vad händer i våra två sovrum, gästrum, övre hallen, stora hallen, lilla hallen, och salongen. Ja och arbetsrummet också.
Där står det still.
Väldigt still.

Olivgrönt skulle det ju vara i stora sovrummet. Inte den där mintgröna färgen som var när vi köpte huset. Och inte en solgul dörr. Och nytt tak så klart!
Men nu så här ett år efteråt kan vi ståta med ett mintgrönt sovrum, med solgul garderobs-dörr.
Och precis samma gamla tak. Med sprickor.

Vi är inga super-renoverare. Inga supermänniskor. Vi tar det här rätt långsamt.
Så långsamt så jag har börjat tycka om våra mintgröna väggar.
Det var liksom skönare att ligga i sängen och titta på himlen under de korta sommarmånaderna.
Än att måla.
Skönare att sitta i trädgården och drömma om blommor och blader.
Än att skrapa färg.
Man blir lite trött av en renovering.
Och hellre sprickor i taket, än i mig själv.
Än i oss.

Så nu sover vi gott i ett mintgrönt sovrum som vi börjat tycka om av ettårig gammal vana.
Det blir liksom fint ändå.
Med förra ägarens kvarglömda spegel och lampa.
Med lite blommor från trädgården.
Och ögon känsliga för mintgrönt.