Det går inte att låta bli att längta. Längta bort. Tillbaka. Fram.
Inte här.
Inte just nu.
Februari och snöslask och gråare än grått och jag går bara
och längtar, längtar, längtar till blommande vårlökar, kaffe utomhus och
fågelkvitter.
Längtar efter storvuxna tulpaner och stolta pingstliljor.
Som en födelsedagspresent vill jag att de kommer, en
överraskning i april för ett decemberbarn, eftersom jag inte kommer ihåg exakt
var, och exakt vad, jag satte i den mörka skymningen i oktober.
Men nu är de kortvuxna. Tulpanerna.
Som om de inte riktigt vill komma upp från det varma täcket.
Det är bara en liten liten knopp som tittar upp.
Resten av tulpanens härlighet vill vila under snötäcket.
Själv har jag sovit färdigt under täcket.
Vill sträcka mig upp och möta våren, sträcka mig upp mot
himlen och äppelblom.
Sträcka mig mot solen och nudda himmelriket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar