 |
Jag tror de har undvikit antirynkkrämer.
Och så har de inte haft det för bråttom.
De har tagit livet i sin egen takt.
Sträckt sig mot himlen.
Rotat sig långt långt ner i jorden.
Just så där långsamt vill jag växa in i den här trädgården. I det här huset. Så jag hinner rota mig där.
Jag kan villigt erkänna att jag blir rätt otålig ibland. VÄLDIGT otålig till och med. Med att den där rosen ska i jorden, den där häcken ska planteras, att nu får vi minsann lägga lite sten på den här uteplatsen. Nu!
Men så ser jag de där pilarna och tänker att nej, här finns nog att upptäcka redan som det är.
Var där inte en rosa malva som pratade med mig nyss om att sommaren varat länge i år och visst är det härligt att man fortfarande kan sitta ute och blomma.
Man ska inte ha för bråttom.
Då hör man inte det rosa malvor säger till en.
Man ska växa långsamt. Så det hinner växa klängande tankar i huvudet och stadiga rötter för själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar