En röd tulpan hade valt att slå rot vid det gamla päronträdet.
Mitt bland kirskål, maskrosor, decimeterhögt gräs. Och slingrande murgröna.
Åh! Så vackert!
”Det var ett misstag!” förklarade den tidiga ägaren.
Han hade då aldrig satt nån tulpan där vad han vet.
Åh ljuva misstag!
Åh ljuvliga lilla röda smällkaramell mitt i den prunkande ogräsvåren.
Varmt välkommen, säger jag.
Är det inte konstigt hur misstag ibland blir det som förgyller livet.
Det som ibland leder livet vidare.
Man bara gick vilse, och träffade kärleken i sitt liv.
Man kanske förlorar jobbet, och efter ett tag visar det sig att det var räddningen vidare.
Man kan låta misstagen slå rot, och växa till nåt nytt, vackert.
Tulpanen sa att här är en bra plats att vara på.
Jag höll med.
Och nu när våren blivit höst har jag legat på knä och satt både pingstliljor, och fler tulpaner.
Och i somras grävde jag ner skir förgätmigej och flikig myskmadra här.
Till nästa vår, då tänker jag att förgätmigej och röda tulpaners skönhet ska påminna mig om att det som gått fel kan bli riktigt vackert.
Något riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar