23 januari 2018

Jag snodde mig lite mer jul



”Mer jul!”
Så stod det på kärlekens lapp för någon vecka sen.
Det gick ju lite för fort.
Kom lite för mycket regn.
Det kom vardag lite för snabbt.
Så, jag bestämde mig, att vi skulle ha lite mer jul.



Så, när de andra bar ut sina granar.
Bar jag in en till.
En jag hittade i en hög. Superfin, supergrön.
En riktig supergran.




Och kvällen efter hittade jag en till.
Man kan säga att jag snodde den. Men eftersom ingen inte ville ha just den granen längre,
så såg jag mig istället som en granvälgörare.
”Kom in hit till oss, lilla gran!
Här har vi det varmt och skönt.
Här har vi fortfarande jul!”



Och så fick vi några dagar till.
Några dagar med doftande gran.
Med magiska kvällar.
Blåa skymingar och glittrande ljus.
Sprakande brasor och lyckan att hitta en pepparkaka till i burken.




Och när det blåste så där kallt, och hårt, med lite regn och snö i vinden, då var vi väldigt lyckliga att vi hade lite mer jul.
Varför ha så bråttom till något annat när man kan ha kvar det som är?
Varför ha mindre jul när man kan ha mer?

Sen hade vi kvar den ända tills vi sa hejdå Julen.
Och då grät vi en tår i ögonvrån.
Och kände oss som rysligt goda och varma vänner som gärna ses snart igen…






3 januari 2018

Sen snöar hela morgonen och förmiddagen fram

Det skulle komma snö.
Och jag gick upp lagom till när snön skulle komma och satte mig med en kanna te i glasverandan.
Tänkte ta frukostte med snö till.
Hoppades.
Men vågade inte riktigt tro på snö.
Efter veckor med regn.





Men sen så kommer kärleken och säger: ”Ser du den lilla snöflingan där!?!”
Nej, säger jag. Och ser ingenting.
Och sen så plötsligt. Men Jo! Titta! Där är en! Och en till, och en till!
”Det snöar!!!”


Och sen snöar hela morgonen och förmiddagen fram.
Det snöar och snöar och blir större och större flingor och det går timmar och det dricks te.
Jag flyttar runt amaryllisar.
Flyttar till brasan.
Dricker kaffe.
Och sen en stund senare.
Lite te igen.
Tea for two. Eller tea till two.

Sen bränner jag mig på tekannan och letar upp finaste grytlappen.
Och dricker mer te.
Och fylls av snö.
Och när regnet kommer, vid tre.
Så är jag ända fylld av tea till two till snow.
Så jag vågar tro på snön ändå, trots regnet...