Svar.
En ljusstudie för en ros.
Igår vaknade jag till ljus och fågelsång.
Efter att ha rullat runt i sängen i en timme gick jag upp istället. Åt frukost och gick bort till huset.
Där satte jag mig med kaffe och smörgås, trädgårdstidning och filt, och såg körsbärsträdet slå ut.
Det var alldeles första gången någonsin jag satt där och såg körsbärsträdet slå ut.
Trött och dåsig efter för lite sömn dvalade jag bort i en mellanvärld, med bara tystnad, fågelsång och humlesurr.
Det går åt mycket surr när man ska svärma runt ett körsbärsträd som slår ut.
Och det går åt mycket tankemöda när man ska plantera en ros.
Och det gäller att välja rätt väderstreck när det är en ros som heter New Dawn, man ska plantera.
New Dawn. Ny gryning.
En alldeles ny gryning.
För mig, och för rosen.
New Dawn är en av de där få, få rosorna som klarar av norrläge.
Sol till halvskugga vill den ha hade jag läst mig till.
Och blommade länge, hade jag också läst mig till.
Och nu var det så att jag hade börjat få en trängtande längtan efter en ros som skulle klä in vårt nordöstra hörn på huset med sina blad. Sina blommor.
Men, skulle där vara tillräckligt med sol?
Nu när jag ändå hade vaknat. Mitt i gryningen.
Så visste jag vad jag skulle göra med min morgon, min dag.
Räkna soltimmar för min New Dawn.
Korgstolen knakade.
Solen strilade in mellan äppelträdets knotiga grenar och första små blad.
Jag vaknade långsamt till.
Timmarna gick. En, två, tre, fyra, fem timmar räknade jag till.
Och jag kände att jag kunde inte valt en bättre plats för min nya gryning, än just den här platsen.
Där jag satt och fick min första gryning i trädgården vid vårt hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar