Det enda som får äppelblom att blomma längre

Vad säger man om en månad med äppelblom och himmelsblå förgätmigej?
Vad säger man om en månad med koltrastsång som sätter sig mitt i hjärtat och tulpaner röda som hjärteblod och kärlek?

Man säger.
Var dubbelt så lång!
Försvinn inte så fort!
Släpp inte alla körsbärsblommorna just när jag lärt mig att ligga i hängmattan och se upp i våra blommande körsbärsträd är höjden av all livskonst.
Att vila.
Och att njuta.
Det är inte alltid man kan det.

Så. Gud. Eller någon. Du som styr. Moder Natur. Vem som helst som vill lyssna.
Vi tar det en gång till nu.
En gång till.
För jag hann inte med.
Jag har inte hunnit så squashen än. Eller brytbönorna.
Jag hann inte se när aklejorna började blomma.
Jag hann inte lägga mig under äppelträdet, som jag tänkt.
Jag hann inte sitta på glasverandan med fönsterna öppna och se skymningen förvandla alla blommande plommonträden till vitlysande, ljusskygga madamer.
Jag hann inte.

Livet ska ju hinnas också.
Det där som kan vara sorg och bekymmer.
Det där som kan ta tid och kraft.
Det där som är plikt och ansvar och sånt där som man tror är det viktigaste man har.

Men nej.
Det viktigaste man har, är stunden när äppelblommen faller ner och landar i din hand.
Det viktigaste man har är att få ingivelsen att smyga ner i poolens nyss uppvärmda vatten i den vackraste majskymningen, med den vackraste månskäran ovanför sig.
Och ligga där under himlavalvet med glittrande månskäreblänk, i djupblått vatten.
Vila och andas ut.
Det är det enda, som får äppelblom att blomma längre.

En helt ny gryning

Vad gör man när man vaknar halv fem på morgonen en ledig dag och inte kan somna om?
Svar.
En ljusstudie för en ros.
Igår vaknade jag till ljus och fågelsång.
Efter att ha rullat runt i sängen i en timme gick jag upp istället. Åt frukost och gick bort till huset.
Där satte jag mig med kaffe och smörgås, trädgårdstidning och filt, och såg körsbärsträdet slå ut.
Det var alldeles första gången någonsin jag satt där och såg körsbärsträdet slå ut.
Trött och dåsig efter för lite sömn dvalade jag bort i en mellanvärld, med bara tystnad, fågelsång och humlesurr.

Det går åt mycket surr när man ska svärma runt ett körsbärsträd som slår ut.
Och det går åt mycket tankemöda när man ska plantera en ros.
Och det gäller att välja rätt väderstreck när det är en ros som heter New Dawn, man ska plantera.
New Dawn. Ny gryning.
En alldeles ny gryning.
För mig, och för rosen.

New Dawn är en av de där få, få rosorna som klarar av norrläge.
Sol till halvskugga vill den ha hade jag läst mig till.
Och blommade länge, hade jag också läst mig till.
Och nu var det så att jag hade börjat få en trängtande längtan efter en ros som skulle klä in vårt nordöstra hörn på huset med sina blad. Sina blommor.
Men, skulle där vara tillräckligt med sol?

Nu när jag ändå hade vaknat. Mitt i gryningen.
Så visste jag vad jag skulle göra med min morgon, min dag.
Räkna soltimmar för min New Dawn.
Korgstolen knakade.
Solen strilade in mellan äppelträdets knotiga grenar och första små blad.
Jag vaknade långsamt till.
Timmarna gick. En, två, tre, fyra, fem timmar räknade jag till.
Och jag kände att jag kunde inte valt en bättre plats för min nya gryning, än just den här platsen.
Där jag satt och fick min första gryning i trädgården vid vårt hus.

Det var därför humlorna sjöng...

Idag rasade vintern ur mig!
Jag sprang till stranden. Hörde måsar sjunga, såg människor putsa på sina båtar, kände doften av tång och såg havet glittra så som ett sommarhav glittrar. Helt plötsligt mindes jag allt.
Vår, sommar och hav.
Picknickkorgar och värme och bad.

Det är första maj idag.
Och då rasar vintern ut.
Idag rasade vintern ur mig.
Och idag landade våren och himmelriket i vårt hus.

Det märktes redan när man kom gående runt knuten. Ett milt surrande. Dovt.
Som av hundra små humlor som sjunger i kör.
De japanska körsbärsträden hade slagit ut.
Och det var därför humlorna sjöng i kör.
”Vintern har rasat ut,” sjöng de.
”Himmelriket är här.”
”Det är första maj!”

Åh milda himmelrike!
Åh milda maj!
Åh milda makter som låter oss få uppleva något så här fantastiskt underbart!