En vårdag när vinden blåser försiktigt runt huset inser jag, efter en lång lång tid när det känts som om allt stått still, att det faktiskt, ändå, växer.
Ute.
Inne.
Snödropparna som för nån månad sen bara var en liten liten knopp, knappt centimterhög, har blivit höga och resliga.
Höga nog att kunna vaja i vårvinden.
Och öppna sina blomblad.
Halleluja!
Ett tak!
Och darling greppar penseln och målar och vi står och tittar och beundrar och tänker åhhh, så fint det blir och ser inte osb-skivorna och pappen på golvet och de tjugo travarna med pärlspont strax därintill.
När det verkar som om det inte händer nåt, så gäller det att fokusera på det som ändå händer.
Den här dagen blåste det en vind, som fick våra snödroppar att vaja och dansa en försiktig dans.
Och det målades ett kökstak, med fönsterna på glänt, så vårvinden fick plasten att lyfta och svaja som en ovanligt vacker vårgardin.
Det växer.
Både ute.
Och inne.
Det står inte still.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar