Sträcka mig mot solen och nudda himmelriket

Öppna upp din dörr

Det är februari och det är som allt har stått still.
Renoveringen. Tiden. Vädret. Vintern. I en sällsam blandning av en grå, regnig frustration.
Huset blir aldrig klart.
Våren kommer aldrig.
Det händer aldrig nåt.
Men så plötsligt en dag susar livet in i huset, in i oss, in i februari och allt händer på samma dag.

”Ta bort den där väggen också!” sa vår byggkille innan han gick, och kärleken började med en gång. Så dammet yrde i solen och fönstret behövde öppnas upp.
Det är iskallt ute. Och våraningarna man nyss kände har blivit till en ny vinter på bara några dagar.
Kall härlig luft kommer in. Februarisol kommer in när vi öppnar dörren och jag springer omkring och njuter av solen i alla rum.

Där ute håller vi på att få nya källarfönster. Gammalt, murket lyfts bort i ett ögonblick.
Nytt, fint, vårt nya fina, sätts på plats.
Jag går ut och ger fåglarna mat. Springer runt här och där.
Tittar på knoppar på träden, och växande istäcke på dammen.

Springer förbi den där hallväggen igen som kärleken har rivit upp. Nu är den helt bar, och full av gammal isolering.
”Vad tror du finns bakom? Tänk om den gamla dörren finns bakom?”
”Nej, det gör den nog inte. Du ser det är ju så mycket isolering. Den får inte plats.”
”Men, vi kan väl titta!”
Bort med gammal gul isolering. Och ännu ett lager. Men där, där bakom. Vad är det?
”Det är den gamla dörren! Den gamla köksdörren!”

Våra båda hus

”Nej inte det DÄR fågelhuset!” utbrast kärleken när vi var på byggvaruhuset för att titta på fågelbord, och jag stod och dinglade med en röd liten stuga i handen.

Rött.
Sött.
Med ett vitt litet staket.
Och jag hade tänkt vi skulle hitta ett sobert i zink.
Och inte ens jag var riktigt säkert på att det här var VÅRT fågelhus, till VÅRT hus.
”Det blev det här ändå,” sa jag till expediten i kassan. ”Även om sambon tyckte det var för sött.”
Och sen kom vi till huset. Hängde upp det.
Stod storögda båda två och kände att: ”Åh! Just det DÄR fågelhuset, är VÅRT fågelhus!”

Och våra talgoxar tyckte nog också att det där var rätt fågelhus. För sen satt de hela eftermiddagen i den lilla röda stugan.
Och vi stod inne i vårt hus, strax bredvid, och var väldigt nöjda, med båda våra hus.