Därför blev jag förvånad när jag gick in i badrummet för några veckor sedan och det plötsligt var ett helt annat ljus där än vad det brukar vara.
Något var annorlunda.
Som om en vacker sång om solen, och gyllene stunder och allt gott sjöngs precis utanför fönstret.
Det blänkte som det aldrig gjort förr.
Så jag öppnade för att se vad det var.
Och där, precis utanför badrummet hade det japanska körsbärsträdet tagit på sin gyllene höstkostym.
I gult, rött, orange.
I den sena eftermiddagssolen.
Åh milde himmel!
Åh milda körsbärsträd!
Åh milda höstsol!
Jag stod där ett tag och lyssnade på den där sången om gyllene stunder. För jag kände på mig, att såna sånger sjungs bara i korta stunder.
Och, nu när löven fallit av och grenarna istället står där nakna utanför så inser jag plötsligt att jag snart får höra en ny sång där ute. Full med paradisrosa körsbärsblom.
Bara precis utanför badrumsfönstret.
Så nära så jag kan sticka ut handen och plocka en kvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar