28 mars 2017

Stör ej, jag är i himlen!

Det var snö.
Och det var frost.
Och sen skulle det bli ännu kallare.
Och då köpte jag vårens första penséer.
Och skört skira kungsängsliljor.

Jag köper dem alltid för tidigt.
Alltid lite på gränsen.
Sen får jag springa där i källartrappan med blommor som får vara ute på dagen och sen måste gå hem o lägga sig på kvällen.
Som om jag höll på att hämta och lämna på dagis.




Och sen blev det dimma och det blev frost.
Snön föll på trädgårdsbordet som jag dragit ut i förhoppning om vår.
Och jag väntade.
Och blommorna väntade. Stod där i källartrappan i väntan på våren.




Sen slog våren plötsligt ut en dag, och jag blev hänryckt i mars.
Jag blev VARM!
Det flög förbi en fjäril.
Jag kunde nästan inte andas!
Vanligtvis är det väl i maj man hänrycks, men i år måste vintern ha varit mörkare än vanligt för en dag med sol i mars var som en resa till Medelhavet.
Som om jag stod och spejade ut vid Amalfikusten.





Stör ej, jag är i himlen, hade jag kunnat hänga upp en skylt till glashuset där jag stod och planterade penséer, liksom andades doften av jorden, sög sol in i ögonen och själen och blev så varm så solhatten åkte på.


Det var snö.
Och det var frost.
Men, sen blev det varmare.
Sen blev det vår...





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar