September blir som en vänlig klapp på kinden, efter augusti.
September är lite snällare, varmare, vänligare. Både sommar, och något mer på samma gång.
Både grönskande, och gyllene på samma gång.
Nasse smyger runt bland de solgula höstblommorna och njuter septembervila.
Jag plockar mer och mer äpplen till det där äppelmoset jag aldrig riktigt gör.
Det luktar äpplen i hela huset.
Det luktar september i hela huset.
Och efter sommarens torka, och augustis regn, så har hela trädgården blommat om igen.
Jag plockar in blomstermorot, och stora fång av kaprifol, och köper ännu fler buketter på torget.
Yviga buketter.
Färgsprakande buketter.
Det är härligt att leva-buketter.
Det är lättare att säga farväl till sommaren i september.
När man har äppeldoft i näsan, när solen fortfarande värmer och ögonen fylls av septemberljus.
Och när Nasse sätter sig och kvällsfilosoferar i sommarens sista gyllene ljus, då liksom både värker och värmer det i hjärtat på samma gång.
Som om man är glad och ledsen på samma gång.
Som om det är sommar, och något mer, på samma gång...
