Och förrän Kurr har kommit.
Så, i år, dröjde det länge innan det blev vår.
Jag bara stressade omkring med vårsådd, gödsling, rensning, vattning och gjorde allt utom att sitta stilla och njuta. Så jag hann aldrig känna nån vår.
Och Kurr, kom aldrig.
Kurr, vår älskade sommarkatt, som brukar komma så fort det blir 12 plus och när det känns som nåt helt nytt i vinden.
Kurr, som kurrar och viftar på svansen som ingen annan.
Jag jobbade och slet, stressade och saknade Kurr.
Saknade våren.
Och, visst kom Nasse. Och sniffade in våren och satte sig på sin veranda som han brukar.
Men det hjälpte inte.
Visst åkte solhattarna fram, och blev liggandes än här än där, men det hjälpte inte.
Visst glömde jag porslin ute vid blåregnet, som jag brukar när det blir vår.
Men, det kändes inte som vår.
Men så plötsligt, en dag när april nästan blivit maj. Så tittade jag ut, och där låg hon! Kurr!
Min alldeles egna sommarkatt!
Som kommer med våren, och försvinner med hösten.
Och plötsligt blev det precis som vanligt.
Plötsligt blev det vår.
Och vi satt i körsbärssnåret och pratade om att vi visst hade fått lite mer grå hår, sen förra våren.
Och jo, vintern var visst väldigt lång i år.
Men det blev ändå vår, i år.
För Kurr kom.
Och då är våren här!
