Blir bländad av hösten

Det är när vi kommit en bit in i oktober som det händer.
Solen lägger sig lite lägre.
Når lite längre.
Fast frukostplatsen vid köksträdgården hamnar lite i skugga, så i oktober flyttar vi in i glashuset med te och äppelgröt.
Vi flyttar in bredvid tomaterna.
Och hamnar i Medelhavsområdet, känns det som.

Det är så ljust.
Blir så varmt.
Så stilla.
Oktober, som fortfarande är ljummen när solen vill det, värmer så koftan åker av och solhatten på.
Vi får rosor på kinderna av värmen, och rosorna får nypon av hösten.
Nypon som gör bländande höstvackert inne.

Men vi stannar kvar ute.
Småfåglarna kvittrar försiktigt i äppelträdet.
Det är söndagstyst.
Kurr smyger sig in genom den öppna dörren och sätter sig och kurrar.
Som bara Kurr kan.
Kurr-kurr, kurr-kurr.
Vi dåsar bort i ett solöverflöd.
Kommer till en helt annan plats.

Vårt glashus ÄR en annan plats i oktober.
Det är en plats där man blir bländad av ljuset, när hösten kommer.
Ett annat land nästan.
Där vi samlar ljus för att minnas.

Och sen när oktober istället blir sådär mörk, regnig, blåsig och höstig, då är det det här jag minns.
Att i oktober blev jag bländad av hösten.
Och det är ljuset jag kommer ihåg.
Det är det jag samlar i mitt inre skafferi.
Och tar fram och smakar på, när mörkret lägger sig.
Jag blundar i mörkret, och minns hur jag blev bländad av ljuset.
I oktober.
När hösten kom.