Ett knippe lycka i min hand

Junis tidigaste rosenblom blåser bort i vinden.
Som juni själv nyss gjorde.
Som små ljusrosa hjärtan lägger sig rosenbladen på gräset, i vattnet, flyger nästan runt och lägger sig i min hand.

Och jag börjar känna att sommaren är som ett knippe lycka,
eller några rosenblad,
som man ibland fångar i sin hand.
Eller snarare, får i sin hand.

För, vem vill jaga lycka?
Vem vill jaga sommaren?
Man vill bara få.

Och tänker man så, så lägger sig sommaren ibland rakt i ens öppna händer.
Som kvällen när solen lyste in på sommarens vackraste pionbukett.

Som morgonen när jag drog upp ett knippe rädisor och kände mig som om jag vann en miljon.
Som dagen när alla de skärt små ljusrosa rosor på den alldeles för stora rosenbusken plötsligt slår ut i juni.

Jag kan aldrig beskära den nog.
Så nu växer den rakt upp i himlen.
Och ibland flyger några av himlens rosenblad
rakt ner
i mina öppna händer.
Och jag känner sommaren i min hand.
Känner ett knippe lycka, i min hand.