Och sen tog jag maj med mig in i en vas

Nä men vi tar om det igen.
För jag hann inte med.
Jag hann inte fånga äppleblommen i vinden.
Jag hann inte lyssna tillräckligt på koltrasten.
Jag hann inte äta mer än TVÅ rabarberpajer i maj…

Jag skulle vilja sätta allt det andra på vänt, i maj.
Och bara ha bjudningar med tunt porslin med blommor på och ständigt en paj i ugnen.
Kaffe i kanna.
Och filt under äppelträdet.
Men ändå.
Så tror jag att jag har sniffat lika mycket gullregnsdoft som humlorna.

Jag har suttit på verandan och sett de första svalorna flyga högt på himlen.

Jag har svept in hela mig i syréndoft och gyllene kvällsljus.

Och sen tog jag maj med mig in i en vas.
Ställde den på nattduksbordet,
och somnade,
med maj,
i hjärta och sinne.
Och tog igen allt jag inte hann.
Om natten.
Med drömmar om koltrastar, äppelblom och klirrande tunt porslin med rabarberpaj på…

Dagen som andades sommar

Med molnen kom en varm vind häromdagen.
Och ett kraftigt regn.
Och jag kände att det var något annat på gång.
Det kom en värme som var mer än vår.
Det kom en värme som andades sommar.

Och det var som om allt i trädgården fick lite nya färger. Lite djupare toner. Andra dofter.
Lite dimgrått och blått.
Lite fuktgott och blomsterlukt.
Kurr strövade omkring med svansen som en propeller och andades in hela härligheten.

Och kastanjebladen var plötsligt djungelstora.
Tulpanerna dignade under vattendroppar.
Vattentunnan blev full, efter veckor av inget regn.

Jag andades in så mycket härlighet och plommonblom och vår och fukt och värme så jag var som i en annan värld när kvällen kom.
Full av härlighet.
Full av ärlighet.
Full av lugn.

Sen satte jag mig med en kopp te på verandan och drack te och fukt och luft och sommar.
För det var ju den som kom.
Det var vad hela den dagen andades.
Dagen andades sommar.