Mellan allt det grå blänker livet till

Ena stunden var det början av februari.
Nästa stund, så ser jag plötsligt slutet av februari när jag tittar i kalendern.
En influensa får tiden att försvinna på ett märkligt sätt.
Medan jag legat med hög feber och värk har dagarna och veckorna försvunnit. En del soliga, de flesta grå.
Och plötsligt en dag när jag är i huset så har pärlhyacinterna, som nyss var små knoppar, blivit yviga fullfjädrade blomster som slänger sin blomsterprakt mot solens strålar.

I början av februari var det mörkt i köket. Solen nådde inte över grannens tak.
Men nu. Nu blänker solen till i fönsterkarmen och får gårdagen med ösregn och grått att kännas som om den bara var en dröm.
Jag sitter ute med kaffekopp och filt över benen och vilar bort influensatrötthet. Hör porlet från dammen. Hör fåglarna kvittra vår-kvitter. Hör livet komma tillbaka igen.

Sen går jag in och värmer mig. För nu när det blivit lite varmare, har vi plötsligt fått tillbaka värmen i huset, efter månader med bara 13 grader varmt.
Jag värmer mig på nya elementet. Med slottsvred.
Kunde bara inte låta bli det där fina slottsvredet.
Det blänker det med.
Det är inte fel att välja det vackra ibland.

Det har varit en väldig massa gråa dagar i februari.
Men just den här dagen är solig.
Och när jag sitter ute på bänken i solen igen och ser små snödroppar växa upp ur gräsmattan så vet jag helt säkert.
Det kommer fler soliga dagar.