Det gäller att se det som finns!
Efter en sommar när jag mest var sjuk, växte halva trädgården igen.
Jag växte igen med, känns det som.
Lite trött går jag och drar lite ogräs här, planterar om en chili där.
Går där trött, och så plötsligt LYSER det framför mig.
Det lyser, om min vallmoäng.
Just den här dagen har solen fått så många vallmo att öppna sig så det är som om kärleken landat på vår äng.
Klarrött, ljusrosa, vitt som drar till sig solen och lyser sol och sommar och skönhet och allt vackert så jag glömmer att vara trött. Glömmer att halva sommaren var jag sjuk.
Den där halva sommaren finns ju inte längre.
Men jag slår mig ner på en stol framför mina sommarlysande vallmo och känner det som om jag sitter och ser HELA sommaren.
Allt i ett koncentrat.
En sekund-sommar, eller stund-sommar, om man så vill.
Det gäller att se det som finns. Inte det som gick förlorat, inte det som kanske aldrig kommer.
Vallmo blommar bara en dag. Sen kommer nästa dags blommor.
Så ibland är det bästa man kan göra, att ta fram en stol, och bara se på det som är vackert.
Det som är vackert just nu.
